Mr. Norden

Fritz Schur ble i forrige uke utpekt som planlagt styreformann i det nye svensk-danske postkonsernet som nå skal etableres. I et intervju med Dagens Industri i dag fremstilles han som nordens mektigste næringslivsleder. Schur tiltrådde denne uken som styreformann for kriserammede SAS, og sitter fra før som styrets formann i danske Dong, og har 13 års fartstid i Posten Danmark sitt styre.

Til Dagens Industri svarer Schur følgende på spørsmålet om alle felles nordiske statlige sammenslåinger er dømt til å misslykkes
- Nej, det tycker jag inte. Det finns exempel på bolag där det har gått bra, som Nordea och Arla. Det viktiga är att lära sig kulturskillnaderna mellan Danmark och Sverige. Som exempel nämner han ett samtal från Mats Jansson, när denne varit vd på SAS i två månader.

Som Mats brukar, ringde han tidigt på morgonen och frågade varför danskarna var så ovänliga. Vi är inte ovänliga. Vi har kanske mer temperament. Vi kan vara goda vänner trots ett bråk i ett styrelserum. Det är skillnad jämfört med Sverige där man är lugnare, mer formell och artigare.

Klassiske nordiske forskjeller
Også Svenske Dagbladets næringslivsseksjon på nettet, E24, har fått seg en prat med Schur om forskjellene og utfordringene for nordiske konsolideringsprosjekt:
-Den svenska kulturen är mycket uppbyggd kring konsensus. I Danmark är man mer för snabba beslut. Från svenskt håll kan det danska sättet kritiseras för att man fattar ett beslut, och sedan ett nytt beslut två veckor senare. Och jag tror att det ligger en del i kritiken från båda hållen.

Exemplen på bekymmersamma sammanslagningar över nationsgränserna är många. E24 kan på onsdagen rapportera om strömhoppen från den nordiska börsen OMX, vilket till stor del har den orsaken.

Som ett föredöme pekar Fritz Schur på Nordea.
-Det är ett fantastiskt bra bolag som finns i flera nordiska länder. Jag tycker att de har lärt sig väldigt bra.

-Kombinationen av privat och statligt ägande kan vara problematisk, men den kan också vara bra. Det skapar stabilitet, och gör att ingen försöker ta över bolaget.

På samma sätt värjer sig Fritz Schur mot den ständiga kritik som möter hans två koncerner.

-Både i Sverige och Danmark är det vanligt att man klagar på gamla och delvis statliga kulturer som SAS, posten och järnvägarna. Men jag tror att det för det bra med sig, att man som bolag måste leva upp till kundernas krav. Man har hela tiden en press på sig, och man talar mycket om detta inom SAS. Jag tycker att det svenska samhället har ett bra postbolag, och SAS är på väg åt rätt håll.

SAS er i rampelyset i dag på mange måter…

Norden: bare en gammel utslitt ide?

De nordiske statssjefene er samlet for å diskutere felles utfordringer på Riksgrensen i de svenske fjellene. En journalist skal tidligere i dag ha stilt spørsmålet om ikke begrepet Norden bare er en gammel utslitt ide.

Jeg satt å så på en et hyggelig intervju på SVT 24 hvor alle de fem statslederne gjorde hva de kunne for å opphøye betydningen av møtet, og ideen om Norden. Felles for dem, men Fogh Rasmussen i angrepsposisjon, var at samtalene og møtene nå måtte resultere i mer handling og mindre prat (da med en tydelig referanse til det tradisjonelle nordiske samarbeidet). Men på spørsmål om hva han konkret tenkte på ble han fort i villrede, og listet de få handlingsalternativ de nå satt og firte på. Den han nevnte var miljøet (klimakonferansen i København 2009) og den siste var et militært samarbeid.

Synd egentlig, for det finnes faktisk en hel rekke utfordringer som må håndteres for de nordiske landene, men på utsiden virker statsministerne alt for forsiktige til å ta muligheten som ligger fremfor seg. Så kanskje er den nordiske ideen utslitt og gammel likevel. For min egen del er jeg ikke overrasket. Hva med en nordisk visjon 2015? Skal man skape muligheter i regionen behøver man se på hva landene kan gjøre som rent faktisk er konkret og som vil kreve mot å gjennomføre.

Nordisk monopol
Høyhastighetstog og ett felles nordisk togselskap, sammenslåing av de gamle monopolene innen telecom (TelenorTeleiaSonera), og selvsagt Post/Logistikk. Videre anser jeg det som selvsagt at man ikke behøver fire/fem selvstendige militære kompleks for 25 millioner mennesker. Et annet område skulle være det mer åpenbare forskning, og akademia (slik svenske og danskene har gjort rundt Øresund).

Initiativene blir tannløse og lite visjonære som de fremstår nå oppe i Riksgrensen. Tonen er at det skal lønne seg for hver og en (ingen kameler skal svelges). Det skal ikke koste noen av partene nevneverdig. Dette er partnerskap (Kineserne kaller det joint venture) og ikke fremtidsrettet djervhet for historiebøkene.

Nordic Climate Cluster
Det beste eksemplet på tilldekket djervhet er lanseringen av Nordic Climate Cluster som ble presentert i går i forbindelse med det nordiske Davos-møtet. SaaB går i spissen for et nordisk miljøsamarbeid som skal sikre dem jagerflykontraken med nordmennene. Logikken blir at man kan vise velgerne og min generasjon businessfolk at man bryr seg om miljøet og et nordisk samarbeid, men bare så lenge det sikrer kontrakten (på noe så miljøuvennlig som jagerfly).

Så enn så lenge er det vel mye som tyder på at 40/50-tallistene oppe i Riksgrensen ser til at Norden fortsatt er en gammel og sliten ide. Men død er den ikke.

Oppdatering 09.04.08: I dag kom de første kommentarene på resultatet av Globaliseringsmøtet som ble avsluttet i Riksgrensen i kveld. Jeg samler dem under om du skulle være interessert. Noe konkret kom det jo ikke ut av det slik statslederne krevde av seg selv.

Dagens Næringsliv

Svenska Dagbladet

Den Nordiske kamel

Hva er egentlig forskjellen mellom nordmenn, svensker, dansker og finner? Nesten daglig blir jeg utfordret på en tenkt kulturell forskjell mellom nordmenn og svensker. Men finnes det kulturelle forskjeller som skiller innbyggerne i de to landene nevneverdig? Lenge har jeg forsøkt finne en metafor som kan illustrere forskjellene.

Om å svelge en kamel!
Nordmenn snakker ofte om behovet av å svelge kameler. Kamelen uttrykker forliket (kompromiss), at en ikke alltid kan få alt en vil og derav behovet for å gjøre en oppofring for å komme videre. Kamelen kan også være bilde for en stor og nesten umulig oppgave.

I Finland og Sverige svelger man ikke kameler, men elefanter. Sak samme. Det er ikke noe vanskelig å svelge en kamel, man skal bare skjære den ned i tilrekkelig små biter og starte spisingen. Men mitt (flåsete) poeng er at nordboerne gjør dette forskjellig.

Hvordan spiser en nordmann sin kamel?
Nordmenn er ikke like opptatt av autoriteter som sine naboer, og er villige til å ta store sjanser. Når de skal stykke opp kamelen blir derfor delene relativt store. Fordelen blir at man relativt fort kan få i seg kamelen, men faren er at en av bitene blir for stor og setter seg fast (fiasko).

Svenskene er svært lojale til autoritetene og tror dypt på prosessen i seg selv. De vil derfor svært systematisk dele sin kamel i små biter som lett kan spises. Det kreves mange for å sette i seg hele kamelen og det tar tid. Fordelen er at man stort sett får i seg flere kameler enn sine naboer. Ulempen er at det tar så lang tid og at man under tiden spiser på flere kameler samtidig. Risken finnes for at ikke alle påbegynte dyr blir ferdige, og det hele kan bli kostbart.

Danskene som er mer interessert i pengene, enn prosessene velger å sette ut spisingen av kamelen til en underleverandør.

Finnene tar som nordmennene kamelen sin i store biter, kanskje enda større enn nordmennene, men forskjellen er at de kan skylle den ned med et melkeglass Vodka!

Konklusjon
Min egen erfaring tilsier at det ligger noe i Kamelen. Det kan være verdt å bygge videre på denne metaforen for å ha et svar når spørsmålet atter en gang reiser seg, hva er forskjellen på nordboerne. Så langt har jeg gjort det med stor suksess. Fortsettelse følger!